När slutade jag bry mig?
Jag vill så gärna vara rätt
Jag vill så gärna känna kärlek
Är det borta?
Är det hans fel att jag inte vill?
Min kärlek kanske fördes bort samma dag som jag gjorde slut med honom..
Det har gått 2 år
Jag borde väl inte ha glömt bort det helt?
Det känns som att jag gör bort mig i vad jag än säger.
Hur vet jag hur jag ska formulera orden?
Vill jag ha det här?
Vad vill jag annars?

Jag har intalat mig själv att jag vill vara själv eftersom jag är den enda som förstår sig på mig.

Jag är verkligen en dålig människa
Får en klump i magen när jag tänker på människor jag älskar så himla mycket men knappt hör av mig till
Jag lyssnar på within temptation och tänker på dig Lollo, du anar inte hur jobbigt det kan vara ibland när jag tänker på hur mycket jag saknar dig och hur dålig jag är på att höra av mig..
Vill kunna finnas till för allt och alla men hinner knappt med mig själv längre, vet inte vad som händer..

Och sen han, den där jävla idioten som jag egentligen borde ta avstånd ifrån men som jag tycker om så jävla mycket..
Varför kan jag inte sluta tänka på honom?
Jag kände hans doft på dansgolvet, jag vände mig om och där, alldeles bakom mig stod han, killen som har fått mig må så dåligt men samtidigt så sjukt bra.
Ibland är han elak och ibland är han min dröm.

Jävla skit

Varför ska man bry sig om någon annan än sig själv?

Jag ska fan hålla huvudet högre den här gången, tänka 16 steg längre fram.
Du förtjänar inte ens min närvaro

Just nu leker jag bara
Men långt där inne känner jag mig elak
Fast det är antingen detta eller att bli sårad hela tiden

Ingen trycker ner mig
Jag är för stark för det

Just nu trivs jag

Jag vill så gärna skriva ut massa fina saker här på min skit-blogg.
Men vet ni vad?
Min positiva sida visar jag hellre min omgivning.
Det är min negativa sida som jag (oftast) håller för mig själv.
Det är därför jag bara skriver ledsna och arga inlägg
För att omgivningen ska slippa se mig sån
För jag ska tydligen vara den som alltid ler och skrattar
Gör jag inte det, då är det nått som är fel.

Jag har funderat ganska mycket på senaste tiden på saker som har värde
Människor som har värde

Nu när jag är klassad vuxen så ska man tydligen byta syn på livet och omgivningen, det är menat så
Mina gamla vänner tynar bort och vänder ryggen om
Hur mycket är dom värda?
Varför orkar vi inte kämpa?
Vi har väl båda insett att vi gått skilda vägar
Jag tycker det är trist.
Jag tycker det är skönt som fan.
På olika vis liksom.

Killen som du tänker på
Dagar
Nätter
Tänker han lika mycket på dig?
Vågar jag fråga?
Självfallet inte
Då bryter jag ju min image
Men tänk om han gillar det?
Tänk om han inte gör det?

Varför måste man tänka?
Varför kan man inte bara göra?
Det är designat så.

Just nu trivs jag
Men det gjorde jag inte för 4 timmar sen
Då kunde allt dra åt helvete
Men det är allvar nu tydligen
Vi ska ge det en sista chans
Sen flyr jag troligtvis
Är hon värd det?
Hur många chanser ska man få?


:)

Jag kan också vara glad, sådeså.