Jag är väldigt omtyckt

Och väldigt ensam..

We rarely speak but I do think of you alot

If you want to cry
I am here to dry your eyes
and in no time you'll be fine

Don’t cry sister cry, it’ll be alright in the morning
Don’t cry sister cry, everything’ll be just fine
Don’t cry sister cry, it’ll be alright, I tell you no lie
Don’t cry sister cry, don’t do it, don’t do it

But with you by my side I can do anything
When we swing
We hang past right or wrong

Everything is gonna be fine
You're gonna be all right

You are my sister
And I love you
May all of your dreams come true
We felt so differently then
So similar over the years
The way we laugh the way we experience pain
So many memories

Sara, kommer du ihåg?

<3

Du blir inte bättre av att vara den du vill säga åt dig själv att vara.
När man rasar inuti
När man gjort allt för att avreagera
När man gjort allt för att försöka synas
När man känner ångesten som en klump i magen
När man känner tårarna trycka bakom ögonen
När man gjort allt för att försöka bygga upp nått bättre

Vad finns kvar då?

Det är så in i helvetes jävla lätt för mig att visa och berätta för andra hur dom ska göra.
Mitt skratt och mitt leende döljer allt.
För visst fan skrattar jag
För visst fan ler jag
Men jag vill inte prata
Kanske trivs jag med att ha ångesten hänga över mig?
Gör jag nått som gör mig lycklig så sårar jag någon annan
Gör jag nått som gör någon annan lycklig sårar jag mig själv..

Det är inte lätt att klättra upp när berget än ner dränkt i såpa.
Men vad gör man inte för andra?
Jag ser hellre att dom runt omkring mig mår bra än att jag gör det.

Den personen jag älskar mest i hela världen
Hon är så sårbar
Hon är så underbar
Hon är så instängd

Och jag hatar mig själv
För att jag inte kan hjälpa henne

Dom man vill rädda kan man inte rädda
Dom man kan rädda vill man inte rädda

Likaså denna fjäril går hon sönder bit för bit

Och allt är ditt fel

Jag älskar den här låten, så himla mycket.
Jag skulle vilja ha den här låten på min begravning.
Den här låten och den här:

Har mått ganska dåligt på sistone. Har ångest över mig själv.
Gör jag rätt?
Kommer folk acceptera mig för mina val?
Ser folk ner på mig ?

Ibland känns det som det finns någonting inom mig som bara klöser mig inifrån och vill ut, rymma från den här kroppen, flyga iväg till ett annat land, en ny kropp, nytt umgänge och nya äventyr.

För allt i det här livet är bara grått grått grått.